1) Månsing för "café" eller "coffee" uttaladt "kafi" - "fika". Månsing fungerar som franska verlan.
a) Substantiv = kaffe.
b) Eftersom det slutar på -a, lika med infinitiv-ändelse, äfven verb = intaga kaffe (med kakor eller mackor).
c) Verbalsubstantivet "fikning" existerar intet. Det heter antingen "fika" eller - arbetsplatser fr a - "fika-paus".
2) Fikonspråk för söka.
"Söka stumpar i parken är luffarnes sed"
plus hvarje ord koppladt till "fikon" blir:
"Fika sökon fimpar stukon i fiken parkon är fiffarnas lukon fid sekon".
Meningen ger både "fika"=söka, eftertrakta och "fimp"=cigarettstump.
3) Månsing, fikonspråk och tattarspråk ("tjej, tjuring, gycke") äro hufvud-källorna för slang. Vissa förvrängningar af ordgestalter ha också gifvit typiska smeknamnsformer (dit hör intet "fika" i någondera bemärkelsen) af vanliga ord och namn "farsa, morsa, brorsa, syrra" (trol. först syrsa som undviks p g a att det betyder "cricket", "Grille", "cikada" - detta kan dock ha inspirerat hela serien i ett tidigare mer skämtsamt skede), "flarra, firre, Kalle, Pelle" ...
4) Tattarspråk, lappska och finska äro tidiga exempler på främmande språk talade af folk som äfven tala svenska. Kunna ha bidragit till lusten att lära sig och finna på kluriga språk. Men latin kom tidigare. "Bunafis luctarila"="Bonnafis luktar illa"=falskt latin.
Hans-Georg Lundahl
BpI, Georges Pompidou
26-V-2011
2 comments:
Om verlan se: nouvelles questionnettes de philologie.
Jag treffade (på tal om latin) en man som trodde att latin bara var linnés system och medicinsk terminologie, med hvarje substantiv i ett ordpar och afsaknad af alla verb = omöjligt att tala. Lustigt nog trodde han nästan intet motsatsen ens när jag talat om att:
1) jag hade lärt mig latin, som ett språk som verkligen gick att tala;
2) rosa rosa och anemona nemorosa och betulus alba äro intet de latinska orden för anemon (och så har jag glömt det svenska namnet), ros eller björk, det heter helt enkelt anemona, rosa, betula.
Post a Comment